Vänskap

Pasta, gröna oliver med kärnor och cola. Min fredagsskväll. Ensam. Min "familj" är inte hemma och jag har för få vänner. Haha. Jag ska på hitta vänner jakt. Jag har fina men få vänner här nere. Stort problem för mig. Jag som hatar att vara ensam. Jag känner en massa trevliga prickar här men det är lixom ingen som jag ringer och frågar om vi ska kolla på film. Mina närmaste har annat för sig idag. Börjar tröttna lite på att hänga med leo och hans vänner. För det första är jag alltid den enda tjejen och leo är den enda som kan prata engelska. Det är trevligt och det är lika kul varje gång jag träffar alla grabbar.. men jag börjar känna mig som den där.. hej min tjej har inget liv och måste vara med oss. De tycker nog om mig men de borde ju tröttna på att leo alltid drar med mig när de ses. Haha.. eller vi får hoppas på att de tycker om mig. De kanske hatar mig? Jag tycker i alla fall om dom!
Kvällen till ära, jag tror min kväll slutar här. Jag kommer skita oliver snart. Ska hoppas in i duschen i vilket fall som helst för jag luktar möggel. En riktig möggel fredag. Jag har inga planer denna helg. Jag saknar att bara dra över till en kompis och chilla.. snacka skit eller kolla på film. Ta bilen, sticka iväg och hänga i några timmar. Ääääääääääsh.. ni som har flyttat till ett random land för att typ jobba förstår vad jag menar. Ensam är stark. Javisst. Jag är endå glad och stolt över de jag har lärt känna här nere. Kommer ni ihåg första veckan? Helvete vad ensam jag var. Jag säger så här. Jag har alltid haft vänner. Vänner är bland de finaste som finns. Det finns vissa som inte har haft en enda vän och jag tycker synd om dom. Jag tycker alla borde ha åtminstonde en vän. Jag har fått ännu flera vänner sedan jag flyttade hit. Jag och malin pratade om de förr. Vänskap. Hur snabbt eller hur långt tid det tar att lära känna en person från start. Vänskap byggs upp genom tiden. Ett exempel. Leonardo. Hur mycket vi än pratar och hur bra jag än känner honom.. så är det stört mycket som jag inte vet. De han inte berättar kommer jag aldrig få veta. På 18 år hinner man göra ganska mycket. Vi kan sitta och prata i timmar, i dygn om allt mellan himmel och jord.. men endå så känner jag en tiondel av leonardo. En tiondel lät lite.. men ja.. ni kanske förstår vad jag menar.

Förlåt för min megalånga inlägg. Jag har fått klagomål på att jag skriver för mycket text i min blogg. Min blogg är min dagbok. Jag skriver ner allt jag vill. Som en rolig sak och som ett minne. Jag tycker det är kul att kolla tillbaka vad jag gjorde förra året den 4 april. Även när jag blir äldre, om några år. Läsa igenom och tänka tillbaka på bland annat mitt år i italien. Ni som inte orkar läsa, läs inte. Läs en annans blogg istället som har lite text och mycket bilder. Min blogg är min dagbok och jag skriver ner det jag har i mitt huvud.

Nej nu ska jag hoppa in i duschen. Vi hörs, puss och ha en trevlig fredagsskväll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0